Bakgrund.

Jag växte upp i en liten stad någonstans i Sverige. Min pappa är alkoholist. Men inte en sån där alkoholist som sitter redlös på en parkbänk, inte en sån. Nej, utåt sett var han en fin, generös och trevlig man, som var lite för full på krogen ibland, det var så folk sa till mig. Men tänk så fel de kunde ha. 

I vår familj levde vi under ständigt hot. Jag var ständigt hotad till livet. Han berättade för mig varje dag på vilket sätt han skulle döda mig och att ingen skulle märka att jag var borta. Ingen skulle leta efter mig. Ibland slog han mig. Varje dag berättade han för mig hur värdelös, ful, äcklig, fet jag var. Jag var ingenting värd och ingen älskade mig. Varje vecka våldtog han mig. Ibland var det oftare. 

Välkomna in i mitt innersta rum..

Nu är den här. Natten då jag skriver i en blogg som jag så länge har tänkt att jag ska starta.
Jag skriver här för att överleva. Överleva en resa som jag inte ser någon väg genom. En resa genom bearbetning av år av trauman
Det är inte en lätt resa och den har bara börjat.
Jag vill ha med er på min resa. Min resa tillbaka till år av övergrepp. År av psykisk misshandel . År av slag, sparkar och hot.
Här kommer ingenting vara för litet eller för stort. Här får allt plats. Mitt innersta rum är mitt och jag välkomnar er att hälsa på.
Välkomna, kliv in..